Akta dig för att informationsdumpa när du skriver ett manus. Att ha långa stycken som beskriver små eller stora händelser i historien är sällan lyckat. Då är det smartare att väva in det i händelser eller saker som karaktärer gör. Här ska jag ge ett exempel.
Under första och andra världskriget ersattes kaffe med surrogat eller surr som det också kom att kallas. Detta till följd av bland annat svårigheter med import av kaffe och ransoneringar. Men det fanns också mer exklusiva sorter som elvakaffe där en del var riktigt kaffe och därmed smakade bättre. Om jag skriver följande i ett manus:
”Surr användes istället för kaffe under den här tiden och nu skulle herr Landström koka detta. Det smakar inte gott men han har inte råd med Elvakaffet som var den sorten med en del riktigt kaffe.”
Det blir inte speciellt engagerande och en ganska informativ text eller hur?Om jag istället försöker gestalta mer och låter herr Landström göra saker samtidigt blir det ett mycket mer naturligt sätt att få inblick i detta.
”Herr Landström satte koppen till munnen, blundande och drog in doften. Förgäves försökte han inbilla sig att det var riktigt kaffe. En grimas undslapp honom när han försökte svälja och det beska surret fick ansiktet att vrida sig i en grimas. Detta var en ny sort han prövat i hopp om att denna förpackning med surr skulle vara bättre än den förra. Men cikoria och maskros var sannerligen ingen lyckad blandning. Hos greven förra veckan blev han bjuden på ”Elvakaffe”, sorten med en del riktigt kaffe i. Det hade smakat himmelskt. Men sådana exklusiva saker hade han inte råd med, inte sedan han blev ensam med alla barnen och behövt anställa en hushållerska. Det var bara att stå ut konstaterade han med en suck.”
Här får vi in att Herr Landström är fattig nu efter han blivit ensamstående, att han känner en greve och att surr används istället för riktigt kaffe genom att han gör saker och får reagera på hur kaffet smakar. Det får förhoppningsvis läsaren att både känna med herr Landström och bli nyfiken på fortsättningen av historien.
En annan sak jag funderade mycket på när jag började skriva historisk roman var att hur mycket av sanningen som går att förändra utan att få en hop med arga historieproffessorer efter mig. Det du kan göra är att ändra på historien på ett smart sätt. Att ändra stora skeenden som när ett världskrig inleddes eller avslutades, när en viktig person avled eller när ett avgörande moment i historien inträffade och på vilket sätt är oftast inte framgångsrikt. Personer som läser en historisk roman har oftast ett visst historieintresse i grunden och blir därför oftast mest irriterade om du förändrar givna saker som har inträffat i historien. Särskilt om det är saker som enkelt kan kollas upp av vem som helst på nätet.
Men att ändra på små detaljer, att skapa dialoger mellan människor som existerat och att inte kolla upp exakt vilket väder det var just den dagen du skriver om det kan du enklare förändra eller skapa utan att dina läsare blir irriterade på dig. I första hand vill du ju skapa en god historia och inte den dokumentär bok. I min roman som jag håller på med har jag också gjort smärre förändringar i en byggnad jag har med, så länge jag är tydlig med det i ett för- eller efterord går det att göra. Det är för att i första hand skapa en god historia inte att återberätta sanningen på ett exakt sätt. Håll i minnet att det är en god historia och inte en dokumentär bok du skriver.